Sedan 1945 har USA:s administration spelat en central roll i NATO:s utvidgning österut, särskilt efter kalla krigets slut.

⇑ Kalla kriget (1949-1991)

• 1949: USA är en av grundarna av NATO.
• 1952: NATO utvidgas till Grekland och Turkiet.
• 1955: Västtyskland blir medlem, vilket leder till att Sovjetunionen svarar med att skapa Warszawapakten.

Under denna period var USA:s politik inriktad på att stärka NATO i väst, medan Warszawapakten förhindrade östlig expansion.

⇑ Efter kalla kriget: NATO:s östutvidgning (1990-talet och framåt)

Efter Sovjetunionens fall ändrades USA:s inställning, och NATO började expandera österut för att inkludera tidigare Warszawapaktsländer.

President Bill Clinton (1993-2001)

• 1994: USA initierar Partnerskap för fred (PfP) för att förbereda forna östblocksländer för framtida NATO-medlemskap.
• 1997: NATO bjuder in Polen, Tjeckien och Ungern att bli medlemmar.
• 1999: Dessa tre länder blir de första tidigare Warszawapaktsländerna att gå med i NATO.

President George W. Bush (2001-2009)

• 2002: NATO bjuder in Estland, Lettland, Litauen, Slovakien, Slovenien, Rumänien och Bulgarien.
• 2004: Dessa sju länder blir medlemmar, vilket markerar en betydande expansion österut. Särskilt de baltiska staternas inträde ses som strategiskt viktigt för USA.
• 2008: Vid NATO-toppmötet i Bukarest beslutar USA och andra allierade att Ukraina och Georgien "kommer att bli medlemmar av NATO", men inget konkret datum sätts.

President Barack Obama (2009-2017)

• 2009: Albanien och Kroatien går med i NATO.
• 2011: USA stödjer militärt ingripande i Libyen under NATO:s ledning.
• 2014: Rysslands annektering av Krim leder till att USA och NATO stärker sitt stöd till Ukraina och andra östeuropeiska länder.

President Donald Trump (2017-2021)

• 2017: Montenegro går med i NATO.
• 2020: Nordmakedonien blir medlem.

Trump var kritisk mot NATO:s expansionspolitik och ansåg att USA bar en oproportionerligt stor börda.

President Joe Biden (2021-2025)

• 2022: Efter Rysslands invasion av Ukraina skickar USA omfattande stöd till Ukraina och stärker NATO:s östliga närvaro.
• 2023: Finland går med i NATO.
• 2024: Sverige blir NATO-medlem.

USA fortsätter att stödja Ukrainas NATO-ambitioner men har ännu inte formellt bjudit in landet till alliansen.

⇑ Överenskommelser om utvidgning

1. Muntliga löften i samband med Tysklands återförening (1990)
När Tyskland återförenades 1990 hölls intensiva diplomatiska förhandlingar mellan USA, Västtyskland, Sovjetunionen och andra europeiska makter. Under dessa diskussioner:

USA:s utrikesminister James Baker försäkrade Sovjets ledare Michail Gorbatjov att NATO:s jurisdiktion "inte skulle flyttas en tum österut" om Sovjet gick med på Tysklands återförening.

Liknande försäkringar gavs av andra västerländska ledare, inklusive den tyske förbundskanslern Helmut Kohl och NATO:s generalsekreterare Manfred Wörner.

Dessa löften gällde dock primärt Östtyskland, inte hela Östeuropa.

⇑ Saknas skriftligt avtal

Det finns ingen formell skriftlig överenskommelse mellan USA/NATO och Sovjetunionen eller Ryssland om att NATO inte skulle expandera.

1990 års fördrag om Tysklands återförening (Två plus fyra-fördraget) nämnde inte NATO:s framtida expansion.

Gorbatjov själv bekräftade senare att det aldrig fanns ett avtal som hindrade NATO från att expandera, men han ansåg att USA hade svikit den "anda" av ömsesidig förståelse som rådde 1990.

⇑ Rysslands ståndpunkt efter Sovjets fall

Efter Sovjetunionens upplösning 1991 fortsatte Ryssland att hävda att NATO:s expansion bröt mot en informell överenskommelse. Exempelvis:

1993: Rysslands president Boris Jeltsin protesterade mot NATO:s planerade expansion och hänvisade till ett "brott mot ett muntligt avtal."

1997: NATO och Ryssland undertecknade NATO-Ryssland-fördraget där NATO försäkrade att det inte fanns någon intention att placera kärnvapen eller permanenta baser i de nya medlemsländerna i Östeuropa. Dock förbjöds inte expansion.

2007: Vladimir Putin höll ett tal vid Münchens säkerhetskonferens där han beskrev NATO:s expansion som ett svek mot löften från kalla krigets slut.

⇑ USAs uppfattning

USA och dess allierade har konsekvent hävdat att:

Inga formella löften gavs om att NATO inte skulle expandera.

Suveräna nationer i Östeuropa hade rätt att själva välja sin säkerhetspolitiska väg.

Partnerskap för fred (1994) och NATO:s öppna dörr-politik var etablerade strategier långt innan Ryssland började klaga på expansionen.

⇑ Källor

• NATO
• Samarbetet mellan EU och Nato, Europeiska rådet, EU
• The Foreign Ministry's statement on Sweden's NATO membership, Ryssland
• NATO, Wikipedia