Den amerikanske finansministern Scott Bessent presenterade en omfattande plan för att återställa balansen i det globala finansiella systemet. Han betonade behovet av att reformera internationella institutioner och adressera globala obalanser.
1. Reform av IMF och Världsbanken
Bessent kritiserade att dessa institutioner har avvikit från sina ursprungliga uppdrag och fokuserar på frågor som klimatförändringar och sociala frågor.
Han föreslog att IMF bör återgå till sitt kärnuppdrag: att främja internationellt monetärt samarbete och finansiell stabilitet.
Världsbanken uppmanades att fokusera på att stödja ekonomisk tillväxt och fattigdomsbekämpning, särskilt genom att förbättra energitillgången i utvecklingsländer.
2. Handelsobalanser och Kina
Bessent påpekade att Kinas exportdrivna ekonomi skapar globala obalanser och är ohållbar.
Han uppmanade Kina att öka sin inhemska konsumtion och minska beroendet av export.
USA:s "America First"-politik syftar till att främja rättvis handel och stärka amerikansk tillverkning, men betonar att detta inte innebär isolering utan snarare ökat internationellt samarbete.
3. Energi och utveckling
Bessent föreslog att Världsbanken bör anta en teknikneutral strategi för energiinvesteringar, inklusive stöd för kärnenergi och fossila bränslen, för att säkerställa tillförlitlig energiförsörjning i utvecklingsländer.
Han betonade att energitillgång är avgörande för ekonomisk tillväxt och att Världsbanken bör fokusera på projekt som direkt förbättrar energiinfrastrukturen.
4. Uteslutning av Ryssland från Ukrainas återuppbyggnad Bessent klargjorde att företag och individer som har stöttat den ryska krigsmaskinen inte kommer att vara berättigade till medel avsedda för återuppbyggnaden av Ukraina.
Enligt Scott Bessent skapar Kinas och andra länders exportdrivna ekonomier globala obalanser på följande sätt:
Stora handelsöverskott: Länder som Kina producerar mycket mer än de själva konsumerar och säljer överskottet till resten av världen, särskilt till USA och Europa. Detta leder till att dessa länder får enorma mängder utländsk valuta (som dollar), medan mottagarländerna (som USA) får växande handelsunderskott.
Kreditskapande och skuld: För att finansiera sitt underskott tvingas USA och andra importberoende ekonomier ta på sig mer skuld. Det kan leda till instabilitet om skulden växer snabbare än den underliggande ekonomiska tillväxten.
Valutamanipulation: Exportländer tenderar att hålla sina valutor konstgjort svaga för att göra sina varor billigare på världsmarknaden. Det stör valutamarknader och handelsbalanser på ett sätt som kan förvärra globala spänningar.
Underutvecklad inhemsk efterfrågan: Länder som Kina satsar mycket på export och investeringar, men inte lika mycket på att bygga upp en stark inhemsk konsumentmarknad. Det gör deras ekonomier känsliga för globala efterfrågeminskningar (som i recessioner).
Systemisk risk: Om för många länder samtidigt är beroende av att sälja till andra, snarare än att själva konsumera mer, byggs en osäker och asymmetrisk världsekonomi upp där enstaka chokpunkter (t.ex. en amerikansk recession) kan få oproportionerligt stora globala konsekvenser.
Bessents lösning var att dessa länder borde öka sin inhemska konsumtion och minska beroendet av export, vilket skulle skapa en mer balanserad och hållbar global tillväxt.
Minska beroendet av import: Genom att stärka amerikansk tillverkning och energiutvinning (exempelvis genom skatteincitament och stöd till industrin) vill USA bli mindre sårbart för störningar från exportberoende ekonomier som Kina.
Öka inhemsk produktion och konsumtion: USA satsar på att skapa fler jobb hemma och få amerikaner att konsumera mer av inhemskt producerade varor, vilket bidrar till en starkare och mer självständig ekonomi.
Främja rättvisare handel: Genom att förhandla om nya handelsavtal och sätta press på länder som driver ned sina valutakurser eller använder orättvisa subventioner, vill USA skapa ett handelsklimat där konkurrensen är mer jämn.
Minska finansiella risker: Om USA kan balansera sin egen ekonomi bättre (lägre underskott, mindre skuldökning) bidrar det också till en stabilare global ekonomi - så USA:s satsning är också en indirekt åtgärd mot de globala obalanser som Bessent varnade för.
USA vill både skydda sig självt och tvinga fram en global förändring där alla länder tar ett större ansvar för sin egen tillväxt - inte luta sig mot att någon annan (främst USA) hela tiden köper deras varor.