⇑ Alla vara överens

Publ 2024-02-01

Europeiska unionen vilar på rättsstatsprincipen. Det betyder att allt som EU gör utgår från de fördrag som frivilligt och demokratiskt har godkänts av alla EU-länderna. Om ett politikområde till exempel inte nämns i något fördrag kan kommissionen inte föreslå någon lag på det området.

Ett EU-fördrag är ett bindande avtal mellan EU-länderna. Fördraget anger EU:s mål, vilka regler som gäller för EU-institutionerna, hur beslut ska fattas samt förhållandet mellan EU och medlemsländerna.

Med stöd i fördragen antar EU:s institutioner lagar som medlemsländerna sedan genomför. EU:s fördrag, lagstiftning, rättspraxis och lagförslag finns i databasen EUR-Lex.

Det har träffats åtta fördrag:

• Lissabon
• Nice
• Amsterdam
• Maastrichtfördraget - fördraget om Europeiska unionen
• Europeiska enhetsakten
• Brysselfördraget - Fusionsfördraget
• Romfördragen: EEG- och Euratomfördragen
• Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen

⇑ Beslut om nytt fördrag

Publ 2024-02-01

För att anta ett nytt fördrag inom Europeiska unionen (EU) krävs en komplicerad process som involverar flera steg och aktörer. Här är en översikt över hur beslut om ett nytt fördrag normalt tas inom EU:

• Initiativ och Förberedelse:
  
  • En medlemsstat, Europeiska kommissionen eller Europaparlamentet kan vara initiativtagare till ett nytt fördrag. Vanligtvis inleds diskussionerna om ett nytt fördrag efter att en politisk behovsanalys har gjorts.
  • Europeiska kommissionen kan få i uppdrag att utarbeta ett förslag till nytt fördrag, och detta kan vara baserat på rekommendationer från Europeiska rådet eller andra institutioner.

• Förslag och Förhandlingar:
  
  • Europeiska kommissionen utarbetar ett förslag till fördrag, och detta förslag skickas till EU-länderna och Europaparlamentet.
  • Förhandlingar inleds mellan medlemsstaterna och andra relevanta parter. Förhandlingarna kan vara komplexa och involvera många aktörer för att nå enighet om innehållet i det nya fördraget.
    
    
• Rådet och Europaparlamentet:
  
  • Europeiska rådet (bestående av stats- eller regeringscheferna för medlemsländerna) och/eller Europeiska unionens råd (bestående av ministrar från medlemsländerna) måste enas om förslaget. Detta kräver ofta enhällighet bland medlemsstaterna eller i vissa fall kvalificerad majoritet beroende på ämnet.
  • Europaparlamentet måste också ge sitt godkännande, och i vissa fall kan Europaparlamentet vara involverat i förhandlingarna.
    
    
• Ratificering i Medlemsländerna:
  • Efter enighet inom EU-institutionerna måste varje medlemsland ratificera det nya fördraget enligt sina egna nationella processer. Detta kan innebära godkännande av parlamentet, en folkomröstning eller andra former av ratificering.
    
    
• Ikraftträdande:
  
  • När alla medlemsstater har ratificerat fördraget och de nödvändiga procedurerna har slutförts, träder det nya fördraget i kraft.

Processen för att anta ett nytt fördrag är tidskrävande och komplex, eftersom den involverar många aktörer och hänsyn måste tas till olika nationella perspektiv och intressen.

Beslut kan fattas genom ändringar och tillägg till befintliga fördrag utan att kräva ett helt nytt fördrag.