Frankrike kommer att erkänna en palestinsk stat inom de närmaste månaderna, säger president Emmanuel Macron. Det kan komma i samband med en FN-konferens i New York som ska handla om kriget i Mellanöstern.

⇑ Staten Palestina

bildtext med/utan länk

Palestina förklarade sig som självständig stat den 15 november 1988 av Palestinska befrielseorganisationen, PLO.

Palestina består av tre geografiskt åtskilda områden: Gazaremsan, Västbanken och Östra Jerusalem.

I mars 2025 har 147 av FN:s 193 medlemsländer erkänt Palestina som en självständig stat, vilket motsvarar drygt 75 % av medlemsländerna. Bland dessa länder finns många i Afrika, Asien och Latinamerika. Större västländer som USA, Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Japan har ännu inte erkänt Palestina. FN röstade 2012 för att ge Palestina observationsstatus. Staten erkänns inte av Israel, som gör anspråk på områdena.

⇑ EU

EU har inte erkänt Palestina som en självständig stat. Dock har flera av dess medlemsländer gjort det på nationell nivå.

Sverige erkände officiellt staten Palestina den 30 oktober 2014. Detta tillkännagavs av dåvarande utrikesminister Margot Wallström, som betonade att beslutet syftade till att stödja palestiniernas rätt till självbestämmande och främja en tvåstatslösning. Sverige blev därmed det första EU-land i Västeuropa att erkänna Palestina som en självständig stat.

Under 2024 följde Spanien, Irland och Slovenien efter med liknande erkännanden. Andra EU-länder som har erkänt Palestina inkluderar Bulgarien, Cypern, Tjeckien, Ungern, Polen, Rumänien och Slovakien.

EU som helhet stödjer en tvåstatslösning och har uttryckt sitt engagemang för att arbeta mot en fredlig lösning på konflikten mellan Israel och Palestina.

Kaja Kallas, Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, har uttryckt följande ståndpunkter angående Palestina:

• Stöd för en tvåstatslösning: Kallas betonar vikten av en tvåstatslösning för att uppnå varaktig fred och säkerhet för både israeler och palestinier. Hon framhåller att palestinierna har rättigheter som måste respekteras, inklusive rätten till en egen stat.
• Uppmaning till vapenvila och humanitärt stöd: Under en presskonferens i Jerusalem den 24 mars 2025 uppmanade Kallas till återupptagande av vapenvilan mellan Israel och Hamas. Hon betonade att våld enbart leder till mer våld och att det är avgörande att återuppta förhandlingar för att få ett slut på lidandet på båda sidor. Kallas underströk också vikten av att humanitärt bistånd når Gaza och att alla parter följer internationell rätt.
• Kritik mot Hamas och stöd för Gazas rekonstruktion: Kallas har klargjort att EU inte ser någon roll för Hamas i Gazas framtida styre. Hon välkomnar den arabiska planen för Gazas återuppbyggnad och betonar behovet av en styrning där Hamas inte är involverad.
• Återupplivande av EU:s gränsövervakningsuppdrag: Den 31 januari 2025 meddelade Kallas att EU återupptar sitt uppdrag att övervaka gränsövergången vid Rafah mellan Gaza och Egypten. Detta syftar till att underlätta rörelsen av människor och stödja vapenvilan mellan Israel och Hamas.

Sammanfattningsvis förespråkar Kaja Kallas en tvåstatslösning, uppmanar till vapenvila och humanitärt stöd, och betonar vikten av att Hamas inte har en roll i Gazas framtida styre.

⇑ Tvåstatslösning

Tvåstatslösningen är en föreslagen lösning på den långvariga konflikten mellan israeler och palestinier. Den innebär att:

Två stater skulle existera sida vid sida. En självständig palestinsk stat - belägen främst på Västbanken och i Gaza, med Östra Jerusalem ofta föreslaget som dess huvudstad.

Kärnprinciper i tvåstatslösningen:

• Slut på ockupationen: Israel drar sig tillbaka från områden som ockuperats sedan 1967 (framför allt Västbanken och Östra Jerusalem).
• Gränser: En överenskommelse om gränsdragning, ofta med utgångspunkt i 1967 års gränser.
• Flyktingsituationen: En lösning på frågan om palestinska flyktingar.
• Säkerhet: Garantier för båda parters säkerhet.
• Erkännande: Palestinierna erkänner Israel och Israel erkänner Palestina.

⇑ Svårigheter med tvåstatslösningen

Det är komplicerat att genomföra en tvåstatslösning

1. Bosättningar på Västbanken

Israel har byggt hundratals bosättningar och utposter på ockuperad mark som enligt internationell rätt är tänkt för en framtida palestinsk stat. Många av dessa bosättningar är nu stora samhällen, och över 700 000 israeler bor där. Palestinier ser detta som ett hinder för en sammanhängande stat, medan många israeler ser bosättningarna som legitima eller oumbärliga för säkerheten.

2. Jerusalems status

Både israeler och palestinier gör anspråk på Jerusalem som sin huvudstad. Israel kontrollerar hela staden och anser den vara sin "odelbara huvudstad", medan palestinierna vill ha Östra Jerusalem som huvudstad i sin framtida stat. Frågan är mycket känslig religiöst och politiskt.

3. Rätt till återvändo

Miljontals palestinska flyktingar (och deras ättlingar) som tvingades eller flydde från sina hem i samband med kriget 1948 kräver rätt att återvända. Israel motsätter sig detta av rädsla för att förlora sin judiska majoritet. Det är ett av de mest känsliga ämnena i förhandlingarna.

4. Säkerhet

Israel kräver starka säkerhetsgarantier för att en palestinsk stat inte ska bli en bas för attacker. Efter att Israel drog sig ur Gaza 2005 tog Hamas makten där, vilket följdes av raketbeskjutningar mot Israel. Det har ökat oron för att samma sak skulle kunna hända på Västbanken. Trots Israels krig mot Hamas beskjuter fortfarande organisationen Israel.

5. Politisk splittring

Palestinierna är djupt splittrade:
- Fatah styr Västbanken och förespråkar en tvåstatslösning.
- Hamas styr Gaza och erkänner inte Israels rätt att existera. Det finns oposion mot Hamas även i Gazaområdet.

Samtidigt har även den politiska scenen i Israel blivit mer splittrad och högerorienterad, med flera partier som motsätter sig en palestinsk stat.

6. Förtroendekris

Efter decennier av misslyckade förhandlingar, våld och brott mot tidigare avtal finns ett enormt misstroende mellan parterna. Många på båda sidor tvivlar på att den andra verkligen vill ha fred.

⇑ Andra lösningar

Det finns flera tänkbara alternativa lösningar till tvåstatslösningen.

1. Enstatslösningen

En gemensam stat för både israeler och palestinier - från Medelhavet till Jordanfloden. Inget behov av gränsdragning. Alla får lika rättigheter (om det är en demokratisk stat).

Palestinierna skulle snart kunna bli i majoritet, vilket väcker oro bland israeler om landets "judiska karaktär". Många fruktar att det skulle bli en apartheidliknande situation snarare än en verkligt jämlik stat.

Ingen part förespråkar det officiellt. Palestinier fruktar fortsatt underkastelse, israeler fruktar att förlora sin stat.

2. Förtroendebaserad konfederation

Två stater (Israel och Palestina) som samarbetar nära genom en konfederation. Människor kan bo på "den andra sidan" men ha medborgarskap i sin egen stat.

Bevarar nationell identitet men tillåter rörlighet och samarbete. Kan minska friktionen om känsliga frågor som Jerusalem och bosättningar. Kräver extremt hög nivå av ömsesidigt förtroende, vilket saknas idag. Säkerhetskontroll och lagstiftning blir svårt att samordna. Aldrig testat i denna kontext.

3. Autonomi utan självständighet

Palestinier får ökat självstyre i delar av Västbanken och Gaza, men ingen fullständig stat.

Israel behåller kontroll över säkerheten. Kan ses som ett tillfälligt steg på vägen mot framtida lösning. De flesta palestinier motsätter sig detta som en permanent lösning.Ses som ett "förklätt fortsatt ockupationssystem".

4. Regional lösning

Andra länder i regionen, som Jordanien och Egypten, tar över ansvar för Västbanken och Gaza - en form av återgång till läget före 1967.

Historiska band finns redan. Kan minska Israels direkta ansvar. Varken Jordanien eller Egypten vill ha den rollen igen. Palestinierna vill ha självständighet, inte styras av andra.

5. Status quo ("ingen lösning")

Inga stora förändringar - konflikten hanteras genom "förvaltning" snarare än lösning.

Inga radikala beslut behöver tas. Passar de som vill behålla kontroll eller undvika risker. Leder till fortsatt våld, förtryck och instabilitet. Inget slut på konflikten, bara en frusen konflikt.

⇑ Israel

Israels nuvarande regering, ledd av premiärminister Benjamin Netanyahu, motsätter sig upprättandet av en palestinsk stat. Netanyahu har tydligt uttryckt att Israel behöver behålla full säkerhetskontroll över områdena väster om Jordanfloden, vilket han anser vara oförenligt med bildandet av en palestinsk stat.

Denna hållning har stärkts efter händelserna den 7 oktober 2023, då Hamas genomförde en attack mot Israel. Netanyahu har betonat att hans motstånd mot en palestinsk stat har intensifierats sedan dess och att han avser att förhindra dess upprättande.

Samtidigt har vissa medlemmar av den israeliska regeringen, särskilt från högerorienterade partier, förespråkat en mer omfattande annektering av Västbanken. Finansminister Bezalel Smotrich har till exempel uttryckt en önskan om att införliva Västbanken i Israel och legalisera israeliska bosättningar där.

Dessa ståndpunkter står i kontrast till det internationella samfundets uppmaningar om en tvåstatslösning, där en självständig palestinsk stat skulle samexistera med Israel. Trots internationellt tryck har den nuvarande israeliska regeringen hållit fast vid sin position att motsätta sig en sådan lösning.

⇑ Hamas massaker

Den 7 oktober 2023 genomförde Hamas en överraskningsattack mot Israel, där ett av de mest förödande angreppen ägde rum vid Supernova Sukkot-festivalen nära kibbutzen Re'im, nära gränsen till Gaza. Denna elektroniska musikfestival, som sammanföll med den judiska högtiden Sukkot, lockade tusentals deltagare.

Omkring klockan 6:30 på morgonen avfyrade Hamas en massiv raketattack mot södra och centrala Israel. Kort därefter infiltrerade beväpnade Hamas-militanter festivalområdet med fordon, motorcyklar och via luften med hjälp av paragliders.

Militanterna öppnade eld mot de försvarslösa festivaldeltagarna, vilket resulterade i en massaker där minst 260 personer dödades på platsen. Många försökte fly men blev beskjutna när de försökte undkomma. Vissa sökte skydd i bombskyddsrum eller gömde sig i närliggande områden, men blev ändå funna och dödade.

Förutom de dödade tog Hamas också ett antal festivalbesökare som gisslan och förde dem tillbaka till Gaza.

Denna attack vid festivalen var en del av en större offensiv från Hamas som resulterade i över 1 200 döda israeler och hundratals kidnappade. Det var den dödligaste dagen för Israel sedan landets grundande 1948 och ledde till en omfattande militär respons från Israel mot Hamas i Gaza.

⇑ Gaza-kriget

Det pågående kriget i Gaza har lett till en förvärrad humanitär kris och fortsatt våld i regionen.

Den 18 mars 2025 inledde Israel överraskande flyganfall mot Gazaremsan, vilket avslutade den tidigare vapenvilan. Israel hävdade att målet var att eliminera högt uppsatta Hamas-medlemmar. Enligt palestinska källor resulterade dessa attacker i över 500 dödsfall.

Humanitär situation: Sex veckor efter att Israel införde en total blockad av Gaza i början av mars 2025 står de 2,3 miljoner invånarna inför en akut humanitär kris med allvarliga brister på mat, medicin och bränsle. FN och hjälporganisationer varnar för stigande matpriser och svår hunger, särskilt bland utsatta grupper.

Den 9 april 2025 genomförde Israel ett flyganfall mot en bostadsbyggnad i Shuja'iyya-området i Gaza City, vilket resulterade i minst 35 dödsfall, inklusive kvinnor och barn. Israel uppgav att målet var en högt uppsatt Hamas-medlem. Enligt Gazas hälsomyndighet har det totala antalet palestinska dödsoffer sedan konfliktens början överstigit 50 000.

USA:s president Donald Trump har uttryckt en önskan om att konflikten ska upphöra och tror att ett slut på kriget inte är alltför avlägset. Samtidigt har Israel avvisat internationella påtryckningar för att avsluta kriget tills Hamas är avväpnat.

Protester och intern opposition: Sedan den 25 mars 2025 har protester brutit ut i Gaza mot Hamas styre, där demonstranter kräver ett slut på kriget och att Hamas avstår från makten. Hamas har svarat med våld mot demonstranter, inklusive avrättningar och offentliga bestraffningar.

Situationen i Gaza förblir extremt spänd, med fortsatta militära operationer och en förvärrad humanitär kris som påverkar civilbefolkningen allvarligt.

⇑ PLOs uppfattning om kriget

Den palestinska regeringen, representerad av den Palestinska myndigheten (PA) under president Mahmoud Abbas, har uttryckt en tydlig ståndpunkt angående det pågående kriget i Gaza och dess efterdyningar:

• Övertagande av styret i Gaza:

PA har deklarerat sin beredskap att överta fullständigt ansvar för förvaltningen av Gazaremsan efter krigets slut. President Abbas betonade att den palestinska regeringen, enligt hans direktiv, har slutfört alla förberedelser för att ta över ansvaret i Gaza.

• Kritik mot Hamas:

PA har kritiserat Hamas för att ha fört direkta samtal med USA utan att involvera andra palestinska fraktioner, vilket enligt PA underminerar en enad nationell position. De uppmanade Hamas att avsluta splittringen och överlämna kontrollen över Gaza till PA, baserat på principen om en enhetlig lag och legitimitet.

• Internationellt stöd för PA:s roll:

Ledare från Frankrike, Egypten och Jordanien har uttryckt stöd för att PA ska vara den enda styrande makten i Gaza efter kriget. I ett gemensamt uttalande betonade de att styrning, lag och ordning samt säkerhet i Gaza bör vara under en stärkt Palestinsk myndighets ansvar.

• Ekonomiska reformer:

President Abbas utfärdade en förordning som förändrar systemet för utbetalningar till familjer av palestinier som dödats eller fängslats av Israel. Denna förändring syftar till att möta internationella krav och innebär att stöd nu baseras på behov snarare än fängelsetidens längd.

• Sammanfattningsvis strävar den Palestinska myndigheten efter att återfå kontrollen över Gazaremsan och etablera en enhetlig palestinsk administration, samtidigt som de genomför reformer för att stärka sin internationella legitimitet och stöd.

⇑ Källor

• Frankrike redo att erkänna palestinsk stat, Omni (2025-04-10)
• Palestina (stat), Wikipedia